1916 var ett händelserikt år både ute i världen och i Trelleborg. Trelleborgs Tidningens bokfilm berättar om stort och smått som hände det året. krigsgravarna blev allt fler på Norra kyrkogården, Ångaren Baltia blev insprängd och så ägde de första simtävlingarna rum i Trelleborg.

Så här berättar de gulnade tidningsläggen om de människor som fick sitt sista vilorum i Trelleborg:
”Krigsgrafvarnas rader blir allt flera och längre där uppe ötå vår Främlingskyrkogård. Trettiotalet är redan passerade! Och skall ökningen fortgå i samma dystra tempo som de senaste transporterna tycks gifva vid handen, så vill man helst slippa att göra sig någon föreställning om den blivande slutsiffran. Och dock! Vilket försvinnande litet strå är icke allt detta ur Dödens alltjämt pågående stora skördearbete öfeer Europa.
Onsdagens invalidbegravning, 28 juni 1916, var den största, som tills dato ägt rum här. Inte mindre än åtta hänsofna främlingar vigdes den dagen åt mullens glömska och ro i vår svenska hembygds jord. Af dessa hade sju – två tyskar och fem österrikare – avlidit under nedgående invalidtransporter genom Sverige. Den åttonde var en tysk matros, hvars lik hade flutit i land vid Skanör.”
Det skulle komma att bli fler begravningar av människor som avlidit under de långa transporterna från Haparanda ner genom landet. Än idag vittnar Axel Ebbes ”Längtan blev deras arvedel” om denna dystra tid i vår historia.

Den 21 augusti insprängdes ångaren Baltia av Trelleborg cirka sextio distansminuter nordost om Terschillingbanks fyrskepp i Nordsjön. Hela besättningen med undantag av en eldare från Norrland räddades.
”Vid minexplosionen som inträffade mistskepps om babord sprängdes ena livbåten i stycken. Hela besättningen gick i den andra livbåten. Allt gick så snabbt att det ej blev tid att rädda af besättningens tillhörigheter. Skeppspappren lyckades man dock få med utom skäppdagboken. Livbåten höll sig i närheten af ångaren hela dagen. Vid mörkrets inbrott var endast en del av förskeppet ofvan vattnet. Efter tjugofem timmars segling i livbåten upptogs besättningen af en tysk krigslotsångare och infördes till Emden. ”
Baltia tillhörde Rederiaktiebolaget Trelleborg och var bolagets minsta båt. Hon var byggd 1901 och lastade 1 100 dödviktston.

IFK, Idrottsföreningen Kamraterna, arrangerade i augusti 1916 ”stora vattenidrottstävlingar”, de första i sitt slag i Trelleborg. Det gjorde man vid kajen mellan ångfärjelägena och tullkammarbyggnaden. Så berättar tidningen:
”Täflingarna började kl6.30 em sedan en hyrnorkster en half timmes tid underhållit med musik. Östra hamnbassängen kantades af minst 1 000 personer, men blott 3- 400 hade löst entre. Detta gjorde att Idrottsföreningen Kamraterna istället för att, som ämnadt var få en grundplåt för anställandet af en siminstruktör här nästa sommar, näppeligen ens fick omkostnaderna för täflingen ,täckta. Hur som helst blev det en synnerligen lyckad idrottsafton. En utomordentligt vacker uppvisning i hopp gafs av den framstående Malmöidrottaren Arvid Holmberg. Hans hopp från det 10 meter höga tornet hälsades med stormande bifall. Stor beundran väckte även hr Davousts uppvisning i konstsim.
Att kappsimningen mellan trelleborgspojkarna skulle i hög grad lägga beslag på publikintresset var ju giftet. Här segrade Tore Nedström öfverlägset med Thulin som andre och Herrström som tredje man”.