Trelleborgs hamn – drygt 150 år ung

De första kom i urholkade ekstockar, andra har kommit i drakhövdade vikingaskepp medan den mäktiga Hansans sjömän ankrade sina koggar på redden utanför Trelleborg.

I årtusenden har människor sökt sig sjövägen till den strand där staden Trelleborg ligger idag. Vägen över havet har i alla tider förbundit länder och folk. För trelleborgarna har havet alltid varit en naturlig del av livet, hamnen det nav kring vilket livet cirkulerar.
Därför var det ingen slump att hamnen anlades fem år innan Trelleborg återfick sina stadsrättigheter 1867. Den 20 september 1862 seglade skeppsredarfamiljen Malmros vedskuta Njord in som första fartyg i den nyanlagda hamnen. Det har skett många anlöp sedan den dagen…
Bakom initiativet till hamnen stod en grupp mäktiga jordägare. De ville på ett enkelt sätt sälja sin spannmål och sitt brännvin och köpa virke till det trädfattiga Söderslätt. Transporter till lands var långa och besvärliga, lösningen var havet. Drivande kraft bakom det privata hamnbolaget var greven Corfitz Beck-Friis på Börringekloster. I mars 1862 fick bolaget kunglig stadfästelse och några år senare hade hamnen två pirarmar av sten och en större lastbrygga av trä. Inlopp och hamnbassäng var muddrade till ett djup av första åtta, sedan elva fot.
När den nygamla staden föddes 1867 vidtog förhandlingar mellan de privata hamnägarna och stadens styrande. Den 30 januari 1869 blev hamnen stadens egendom, men greven höll sig kvar vid rodret, han blev ordförande i den nyvalda hamndirektionen.
Den nya hamnen blev ett starkt argument för att flytta postångartrafiken till Trelleborg. Grannstäderna gillade inte tanken men argumenten för Trelleborg var många och 1891 gjordes en provtur mellan de båda östersjöstäderna med ångaren ”Freja”. Allt gick väl och Trelleborg upplät tomtmark utan kostnad för lager av kol, avstod från hamnavgifter, byggde en tullstation och muddrade hamninloppet. 1897 startade postångartrafiken med bl.a. svenska ”Rex”.
Linjen blev snabbt populär och de första åren reste 20 000 passagerare varje år mellan de båda städerna. Siffran steg till det dubbla de sista åren innan tågfärjorna tog över 1909.
Framgångarna med postångarna bäddade för nästa steg i utvecklingen, tågfärjor. Flera utredningar visade samma sak – Trelleborg var det bästa alternativet. I mars 1908 anslog regeringen medel att bygga två färjor och anlägga färjelägen i Trelleborg. Glädjen visste inga gränser i Trelleborg – flaggor hissades och stadens ledande personer samlades på Stadshotellet för att fira.
Första svenska fartyg blev ”Drottningen”, s/s Drottning Victoria, vars ritningar delvis sägs att utgjort underlag för den olycksaliga Titanic. Året därpå kom Kungen, Konung Gustaf V. De båda legendariska färjorna var i trafik fram till 1968!
Kungsleden mellan Trelleborg och Sassnitz har överlevt två världskrig, isvintrar och ett kallt krig. På 1950-talet öppnade SJ sommartrafik till Travemünde, något som lade grunden till TT-Line 1962.
Efter Berlinmurens fall i november 1989 föddes det gränslösa Europa och under de drygt tjugo år som gått har Trelleborgs hamn gjort en resa som gjort den till Sveriges näst största och till Östersjöns största färjehamn. Det geografiska läget på tröskeln till Europa gör Trelleborg till den naturliga hamnen för trafik över södra Östersjön.
Dygnet runt, 365 dagar per år, plöjer fartygen vattnet mellan tre hamnar i Tyskland och en i Polen. Över Östersjön går en flytande bro som förbinder länder och folk, nu som då. Oavsett om man färdas i en urholkad ekstam, på ett vikingaskepp, Hansans koggar eller ombord på en av världens största färjor.
Ingrid Wall