Det är Trelleborgs i särklass minsta museum och det är inte helt enkelt att ta sig dit. Men när besökaren väl tagit sig upp för de branta trapporna så väntar en annan miljö – sådan den kunde te sig för åtskilliga decennier sedan.

Borgquistska mitt i hjärtat av Trelleborg är unikt. Ingenstans i Sverige finns ett hattmuseum inrymt i de gamla fabrikslokalerna och så minutiöst restaurerat att det känns som om sömmerskorna lämnat sina symaskiner bara för en kafferast. Efter ett drygt år har det lilla museet haft flera tusen besökare, och många står på kö för att få kika in i hatt- päls- och mösstillverkningens värld.

Borgquistska hattmuseet – missa inte det unika museet mitt i Trelleborg. Sömmerskorna har bara gått till kafferast…

Historik

Redan i unga år visade Per Larsson, som var  född i Trelleborg år 1842, större intresse för att knåpa med nål och tråd än att knega med plog och harv på föräldrarnas lilla lantbruk, som låg strax norr om Valldammen, ungefär där dagens Humlegränd finns. Efter fullgjord skolgång ville Per därför hellre lära skräddaryrket och fick möjlighet att börja hos skräd­darmästare O. Jönsson, som hade sin skrädderiverkstad på Algatan nära östra hörnet mot Lilla Nygatan, dagens Corfitz Beck-Friisgatan. Men efter ett par år såg Per intressantare möjligheter i en variant av sykonsten och fortsatte sin utbildning hos mösseskräddaren Anders Hansson i Lejonhjälmsgränden. Anders Hansson var också den eminente musiker som vid denna tiden bildade Skarpskyttecorpsets Musikkår.

Efter godkänt avlagt gesällprov gällde för Per att också, såsom brukligt var för gesällerna, ge sig ut på vandring och han praktiserade på flera ställen och kom även till Köpenhamn, vår närmaste storstad, där han mötte en mer välbeställd kundkrets än han var van vid här hemma kring. Innan han gav sig ut på färden gjorde han som många gesäller, han bytte efternamn och kallade sig nu Per Borgkvist. Tillbaka i Trelleborg ville han öppna egen firma och etablerade sig 1866 på det bästa affärsläget vid Oden 90 sedermera Algatan 35. Trelleborg hade den 15 december 1865 fått kungligt brev på sina fri-och rättigheter som en av rikets stapelstäder, men först den 1 juli 1867 var alla funktioner på plats och den nya adressen blev  alltså Algatan 35.

palsar_01Fastigheten ägdes av urmakare Kjerrström, som 1841 låtit uppföra det intilliggande något pampigare affärshuset.Den första tiden drev Per Borgkvist både skrädderi- och mösstillverkning, men allt efter som den nya sjö- och stapelstaden växte till och befolkades av allt fler välbeställda köpmän och ämbetsmän i både kommunala och statliga befattningar, kunde han också ta upp tillverkning av mera påkostade huvudbonader. Förutom det starkt växande behovet av skärmmössor till alla uniformsbärare inom järnvägen, posten, tullen, polisen och brand­kåren m. fl. kom också behovet av pälsklädda vintervarianter. Snart kunde Per byta ut titeln mösseskräddare mot det mera ståndsmässiga buntmakare. Buntmakare var sedan medeltiden beteckningen på pälsarbetare som använde sig enbart av viltskinn. Arbete med päls blev allt vanligare och dåtidens transporter med häst och vagn och på vintern med släde krävde pälsfodrade lång­rockar åt herrarna när de skulle ut på sina uppdrag.

Det skulle dröja ett tag ännu innan damernas behov av pälsar blev väckt, men Borgquists tillverkade både pälsbrämade kappor, muffar och pälshattar. Pers son Axel Julius tog över företaget vid faderns bortgång 1901. Han hade lärt yrket i firman och precis som sin far fick han ut och praktisera för att vidga vyerna och han kom också till utlandet. I Berlin, som vid förra sekelskiftet var en sjudande metropol, fick han bl.a. tillverka eleganta modeller och här knöt han samtidigt värdefulla kontakter för framtiden.

Det var en oändlig massa varianter av mössor och hattar som nu tillverkades i det som utvecklats till en liten fabrik, där vanligtvis fyra–fem sömmerskor var anställda. Mjuka filthattar för herrarna höll man sig dock borta ifrån och importerade istället de bästa fab­rikat som fanns att få, t.ex. Borsalino från Italien och Christy från England.

Skolmössa var påbjuden både i realskolan och i folkskolans högre klasser och detta blev en stor artikel för Borgquists, som sydde alla efter individuella mått. Vid realexamen blev den grå mössan och senare, när gymnasiet tillkommit, den vita mössan viktiga artiklar för mössfabriken. Axel Julius barn Julia och Malte inträdde i företaget 1925 och Julia fick ta hand om kundbetjäningen och med åren blev vi en stor mängd ungdomar från stad och landsbygd, som fick gå upp för de slitna trappstegen och in i den mycket speciellt inredda butiken och låta henne ta måttet runt hjässan. Malte utbildade sig till körsnär och arbetade under en tioårsperiod i Stockholm och Göteborg. Vstudentid faderns bortgång 1959 tog han över ledarskapet av företaget och blev den tredje och siste generationen i P. Borgquists Hatt- & Mössfabrik.

På slutet av 1920-talet inträdde en märkbar standardhöjning och snart skulle dampälsar  bli vanligt förekommande och med Maltes goda utbildning som grund skulle pälsar för lång tid framåt bli en stor artikel för Borgquists. I fabrikslokalen på andra våningen i längan inne på gården arbetades det för fullt, men allting har en ände och även om firman skulle finnas i många år ännu, så märktes så småningom en förändring. Det var inte bara i modet utan också i kampanjer mot användandet av päls. Herrhattar blev omoderna och användes väl bara av konstnärer och de lite excentriska. Mössor ersattes av massproducerade varuhusalster och vintertid av något hemstickat. Nä, det gick inte för Borgquists att stå emot efterkrigstidens stora förändringar och lördagen den 30 december 1978 efter 112 år vred Julia om nyckeln och stängde företaget för gott.

Bengt Löfberg inrättade sin mäklarbyrå i den gamla affärslokalen och köpte sedermera fastigheten 2004. Den stora tillverkningslokalen på andra våningen i gårdsbygg­naden fick stå orörd precis så som när den sista sömmerskan stannade sin symaskin. Bengt Löfberg funderade på vad han skulle göra med lokalen, där allting fortfarande var sig likt från produktionens bråda dagar och mängder av redskap, mönster, halvfabrikat, symaskiner och material för mössor och pälsar fanns intakt. Dåvarande kommunalrådet Egil Ahl blev informerad om förhållandet och på möte med styrelsen för Före­ningen Gamla Trelleborg väckte han tanken att före­ningen skulle engagera sig i att i den gamla fabrikslokalen bygga upp det unika museum, som det fanns material till. Föreningen utlovade personell assistans för iordning­ställandet och framtida guidning. Vidare anslogs sam­tidigt medel för en under Nils-Ove Nilssons ledning genomförd noggrann fotografisk dokumentation och registrering av samtliga detaljer. Under tiden genomgick lokalerna en behövlig översyn för att uppfylla myndigheternas krav. Samlingen donerades till kommunen och Trelleborgs Museum blev ­huvudman för denna Trelleborgs nya och i sitt slag unika attraktion.

                                                                                                             Eric Sandell

Museet idag

Idag drivs Borgquistska av Föreningen Gamla Trelleborg. Kommunen äger samlingen och är huvudman för verksamheten medan föreningen på ideell basis sköter driften, underhållet och inte minst guidningen. Sista helgfria lördagen i varje månad kl.13 är det öppet för allmänheten. Biljetter hämtas vid Borgquistska samma dag från kl. 12.30.
Föreningen har utbildat en rad guider som på ideell basis visar det unika museet. Eftersom utrymmet är begränsat finns bara plats för cirka femton personer åt gången.

– Vi får hela tiden förfrågningar om bokningar av grupper som museet_idagvill komma på besök, säger Jan-Arvid Nilsson, ordförande i Föreningen Gamla Trelleborg och en av eldsjälarna bakom Borgquistska. Besökarna kommer från hela Skåne och fascineras av att miljön är så orörd. Många har också bidragit med tips och till och med prylar som har med hatt- möss- och pälstillverkning att göra.

– Det är en förmån att få lov att visa ett museum som detta. Borgquistska är unikt på många sätt, inte bara för att det är det enda hatt-, möss- och pälsmuseet i Sverige som är inrymt i samma lokal där tillverkningen startade för mer än 100 år sedan.

Framöver hoppas Föreningen Gamla Trelleborg kunna återuppta ett gammalt samarbete mellan Borgquistska och den italienska hattillverkaren Borsalino. Under många år sålde Borgquist de världsberömda herrhattarna och företaget har uttryckt önskemål att återknyta banden.

Borgquistska håller öppet sista helgfria lördagen i varje månad med undantag av december månad.
Guidningarna, som är kostnadsfria tar ca nittio minuter, startar klockan 13.00

Biljetter för avhämtning sker på Algatan 35 från kl. 12.30.

Via 0410-197 46 kan ni beställa Borgquistguidningar för grupper om max femton personer.

Vårt samarbete med Sjöfartsmuseet och Frisörmuseet gör att vi kan ta emot större grupper.
Ring 0410-197 46 för info.

Ring 0709-40 89 60 för övrig information angående Borgquistska.

Besöksadress
Algatan 35 in på gården via Odens Tvärgränd.

Trelleborgs största ideella förening med medlemmar i cirka 4500 hushåll.
Grundat 1957.

Föreningen för gammal och ung med hjärta för Trelleborg och dess historia.