Med en dryg vecka kvar tills vi skriver 2024, kan det vara på sin plats att reflektera över historian. Det är inte alltid det var bättre förr, inte ens för 120 år sedan.. Vi får hoppas att den inte upprepar sig.
Att jul och nyår ingalunda är liktydigt med gnistrande snö och minusgrader är ett välkänt faktum för alla trelleborgare. Tvärtom är det större risk att det regnar och blåser under helgerna än att snön stilla singlar ner från skyn. Riktigt illa var nyårsafton 1904, för 120 år sedan.
I Trelleborg steg vattnet ända upp i Algatans tvärgator och på Öster och Väster fick boende lämna sina hem.
Det var en väldig storm från nordost som drog in på eftermiddagen den 30 december och varade fram till middagstid på nyårsafton. Temperaturen sjönk dramatiskt, från 4-5 plusgrader på fredagen till minus 8 grader under natten.
Som en följd av stormen pressades stora vattenmassor in i Östersjön genom Öresund och vattnet steg kraftigt på sydkusten. Effekterna blev förödande för många människor som hade sina hem längs kusten. Många förlorade allt de ägde när vattnet steg, och det berättas än idag om familjefäder som fick evakuera fru, barn och hushållsgris undan det stigande vattnet.
Trelleborgs Tidningen berättar så här om det fasansfulla ovädret:
”På lördagsmorgonen blef öfverraskningen stor, då samhällets invånare erforo att Östersjön öfversvämmat hamnområdet och de sydligare delarna av staden stodo under natten.
Hela Hamngatan har förvandlats till en bred ström, hvars vatten trängt ganska långt upp i tillstötande gator och åtminstone för fotvandrare, som ej äro försedda med långa stöflar, afstängt all trafik till jernvägsstationen, tullkammare, post och telegraf. Midt i floden se vi t.o.m. en roddbåt, hvari en af lotsarne söker taga sig hem. Vid Östra Vallgatan har anordnats en öfverfartsort en miniature. Trafiken öfver det tillfälliga vadstället ombesörjdes hufvudsakligen af skjutsar.
Af hamnarmarne syntes knappt ett spår och endast pirarne med fyren angåfvo att fartygen, som på grund af det enormt höga vattenståndet föreföllo ofantligt stora, lågo i en skyddande hamn. Den ut i hamnen ledande skeppsbron står äfven under vatten. Men såväl hamnen som de i densamma liggande fartygen äro oskadda.�Samtliga morgontåg till och från stationen hafva blifvit inställda, då vattnet på sina ställen stod fotshögt öfver skenorna.
Kl. en kvart före 8 kunde man med tillfredsställelse konstatera, att vattnet börjat sjunka, sedan det oafbrutet hastigt stigit sedan kl half fyra på morgonen. Men på grund af den starka kölden, började äfven vattnet i de öfversvämmade gatorna isbeläggas.
Af brandschefen utkommenderades ångsprutan, som sedan under hans befäl hela dagen var sysselsatt med att länspumpa de källarvåningar, som fyllts af vatten.
Vid half elfvatiden hade vattnet sjunkit så mycket att man någorlunda torrskodd kunde till fots passera Hamngatan till jernvägsstationen, men på flera andra ställen var vattnet kvar, belagt med is.”