Förvisso har det gått 760 år sedan, men historian förtjänas att inte glömmas bort.
När den vackra danska prinsessan Sophia år 1260 gifte sig med den svenske kung Valdemar hade hon med sig en ovanlig brudgåva – staden Trelleborg!

Det låter som en saga, men är faktiskt alldeles sann. Det hela står nertecknat i Erikskrönikan, vars verser 424-439 lyder så här:

”Tha hon thet sporde at hon skulle wara
Drotning i swerige ok krono bera,
Tha bad hon drotningen i hymmerik
giff mik lykko met honom ok honom met mik
Hon war wänlika förd till landa
met stor frygd for vtan wanda,
met mykin heder ok mykin tukt.
Ok haffde henna fader hukt
at giffua met henne sölff oc gull,
jak weyt ey manga twnnor full,
Tha wart honom thet til radha
at han ville sina böner ey unada
Vtan faff met henne twa köpstada
ther Danmark haffde aff lithin skadha
trälaborg ok malmöya
ther loth konug sik att nöghia.”

Det var inte första gången Trelleborg blev en bricka i det komplicerade maktspelet i dåvarande Danmark. Redan tre år tidigare hade staden dragits in i kampen mellan kungamakten och ärkebiskopen. Båda ville ha intäkterna från köpstaden Trelleborg.

Danmarks medeltidshistoria är dramatisk. Också inom kungafamiljen pågick kampen om herraväldet. Erik Plogpenning dräptes av sin bror Abel 1250. Efter några år lämnade Abel tronen och hans yngre bror Kristoffer blev kung i Danmark. Det blev Kristoffers uppdrag att ordna fram äkta män till Kung Eriks fyra döttrar. Jngeborg som var äldst, blev drottning i Norge. Den näst äldsta, Sophia, giftes samman med kung Valdemar av Sverige, son till Birger Jarl.

Så här berättar Trelleborgshistorikern Harald Lindal om Sophias resa i boken om Trelleborgs medeltid:

” När den unga Sophia lämnade sina systrar och fördes upp genom det vilda, skogfyllda Småland för att vigas vid den ståtliga sveakonungen, som hon säkerligen aldrig tidigare träffat, kom hon med ett stort och lysande följe av ädla fruar och jungfrur, av mäktiga herrar och stolta riddare. Bröllopet firades med stor prakt, kostelig och mycken mat och dryck, lekar och tornerspel, dans och annan förnöjelse. Det bästa var, att brud och brudgum synes ha funnit behag och kärlek till varandra. Och då därtill bruden förde med sig en myckenhet guld och silver samt danakungens brev på att tvenne köpstäder – Trelleborg och Malmö – tillkom henne som hemgift, tecknade sig allt gott och väl.”

Borgarna i Trelleborg brydde sig emellertid föga om sin roll i det romantiska dramat. De skulle betala sina avgifter och skatter under alla omständigheter, att de nu gick till Sophia och Valdemar spelade ingen roll för deras del. För det dansk-svenska paret kom säkert intäkterna väl till pass sedan de 1275 gått i landsflykt i Danmark. På 1320-talet försökte parets son Erik Waldemarsson göra anspråk på sin mors brudgåva, dock utan framgång.

Ingrid Wall