Trelleborgs kommun har i dagarna aviserat att man tar upp arbetet att förse gator i Trelleborg med skyltar som berättar om de människor som fått ge namn åt dem. Det är ett projekt som hade sin upprinnelse för mer än tio år sedan, och hittills är det bara tre gator som fått dessa skyltar. En av dessa är Olivia Nordgren, och vi vill gärna berätta om vem hon var. Fler berättelser om gatunamn finns under fliken Trelleborg då och nu.

 

Olivia Nordgren

Blott ett fåtal kvinnor i Trelleborg har vederfarits äran att få en gata uppkallad efter sig. Olivia Nordgren har fått ge namn åt gatan mellan Nygatan och S:t Nicolai plan. Detta skedde så sent som på 1990-talet.
Olivia Nordgren var en politisk pionjär och en av de verkliga föregångarna bland kvinnor i politiken. I Trelleborgs stadsfullmäktige tog hon plats redan efter valet 1914 – trots att det skulle dröja ännu flera år innan kvinnorna fick allmän rösträtt!
Olivia Nordgrens insatser på riksplanet blev också många – hon valdes in 1925 som en av ett halvdussin kvinnor i riksdagens andra kammaren.
Olivia Nordgren lärde sig tidigt att ta sig fram i männens värld. Född 1880 var hon blott fjorton år gammal när hon började som typograflärling på Trelleborgs Allehanda 1894.
1915 gjorde hon sitt inträde i Trelleborgs stadsfullmäktige. Detta kunde den 35-åriga fru Nordgren göra av egen kraft. Genom att hon var yrkesarbetande som sättarinna på Allehanda hade hon egen taxerad inkomst och var genom detta både röstberättigad och valbar, något som var mycket få kvinnor från arbetareklassen förunnat.
– Det fanns inga handlingar att tillgå vid sammanträdena i stadsfullmäktige, förutom i december då budget för nästa år skulle antas. I övrigt fanns handlingarna bara tillgängliga i ett maskinskrivet exemplar, en eller några dagar innan sammanträdet, och då bara vissa timmar på dagen, har Olivia Nordgren berättat.
– Det innebar att de ledamöter, i främsta rummet arbetarerepresentanterna, som hade sin arbetstid förlagd mellan klockan sex på morgonen och sex på kvällen, inte hade några möjligheter att ta del av ärendena innan sammanträdena.
Istället fick ledamöterna förbereda sig genom att läsa stadens tidningar. Här redogjordes det för de ärenden som skulle behandlas. Istället för dagordning hade de beslutande som regel med sig till tidningsurklipp till sammanträdena… Först 1920 försågs ledamöterna med tryckta handlingar.
Olivia satt kvar i stadsfullmäktige fram till 1934.
Olivia Nordgren gjorde också en mycket stabil insats i riksdagen. När hon blev invald 1925 fanns sex kvinnor i andra kammaren, samt en i första. När hon lämnade 1952 fanns 36 kvinnor i den beslutande församlingen.
Olivias jungfrutal i kammaren handlade om gifta kvinnors rätt till förvärvsarbete. Hennes sista tal 27 år senare ägnade hon åt förbättrade änkepensioner och vårdnadsbidrag till ensamma mödrar med minderåriga barn. Olivia Nordgren spände emellertid över ett betydligt vidare politiskt fält än bara kvinnofrågor. I grunden för allt vad hon gjorde fanns hennes sociala patos.
Ett av många uppdrag i riksdagen var att som ensam kvinna sitta i Livsmedelskommissionen. Då fick hon bl.a. ett brev med lydelsen: ”Fru Nordgren som fruntimmer ska väl åtminstone förstå att vi måste ha mer kaffe.”
Ett politiskt testamente till andra kvinnor lämnade denna föregångare ifrån sig i början på 1950-talet när hennes aktiva arbete var till ända; ”Sätt er in i samhällsfrågorna och deltag framför allt i det kommunala livet. Där kan husmödrarna vara med utan att behöva resa från sina barn, och naturligtvis önskar jag ökad kvinnlig representation i riksdagen. Kvinnorna behövs där!
Olivia Nordgren gick ur tiden 1969.