Kyrkskolan

Hammarslagen ekade, sågklingorna ven och hästskjutsar lastade med tegel var en vardaglig syn på Trelleborgs gator för hundra år sedan. Ett decennium in på det nya seklet upplevde Trelleborg en byggboom, även om ordet knappast var uppfunnet.

1912 uppfördes flera uppmärksammade byggnader i tidens anda – Gasverket, Vattenverket och Vattentornet. Därtill fick den expansiva staden en ny skola – Kyrkskolan.
Det var inte bara seklet som var ungt, det var också befolkningen i Trelleborg. De vetgiriga trelleborgsglyttarna var många och Norra, Östra, Västra och Centralskolan räckte helt enkelt inte till. Bara i det västra distriktet fanns 1911 1 500 barn men bara trettio klassrum. I åtta av dessa tvingades man till dubbelläsning, alltså undervisning i tvåskift.
Politikerna lade sina pannor i djupa veck – vad att göra? Bygga till Västra och Norra? Istället beslöt man sig för att köpa tomten nr 173 i kvarteret Kråkvinkeln till ett pris av 10 000 kronor. I september fanns färdiga ritningar på ett skolhus som ”på ett tillfredsställande sätt fyllde det behov av ökat utrymme för skolbarnen, som förefinnes”. Folkskolestyrelsen biföll enhälligt förslaget och yrkade om ett anslag på 100 000 kronor hos stadsfullmäktige.
Byggmästarfirman Bröderna Andersson fick uppdraget att bygga huset, måleriarbetet utfördes av målarmästarna L Nordberg och J Swärd, de elektriska installationerna av Folke Hains filial medan de sanitära anordningarna och värmeledningen gjordes av Malmöföretaget A B Celsius. Skolmöblerna kom från Tranås snickerifabrik.
När alla fakturor räknats samman visade det sig att det blev ett par kronor över av anslaget – notan gick på 99 996 kronor och 30 öre!
Trångt i bänkarna
Beroende på läget fick den nya byggnaden namnet Kyrkskolan. Här fanns tolv lärosalar med tamburer samt en slöjdsal för kvinnlig slöjd, och en dito för manlig. I huset fanns också materielrum, lärarrum, barnbespisning samt som det hette ”andra nödiga utrymmen”. Tio av salarna togs omedelbart i bruk vid höstterminens start 1912, och detta till trots uppgick elevantalet i flera av salarna till över femtio!  Första läsåret, 1912-1913, hade Kyrkskolan 401 elever fördelade på 273 i folkskolan och 128 i småskolan. Därmed var Kyrkskolan näst störst, bara Centralskolan hade fler elever – 501 det året.
Att bygget av Kyrkskolan blivit som förväntat vittnar bland annat den här anteckningen om från folkskoleinspektören;
” Det är glädjande att kunna efter ett års erfarenhet vitsorda att samtliga anordningar i det nya skolhuset skött sig mycket tillfredsställande och särskilt förtjäna ventilationssystemet att nämnas enär det fyller sin uppgift så att någon s.k. skolluft aldrig förmärkes.”
Invigning av skolan skedde först den 17 september då alla byggnadsarbeten var färdiga. Så här berättar Trelleborgs Tidningen om tilldragelsen:
”Till högtidligheten hade inbjudits stadsfullmäktigeledamöter, stater och kårer samt skolbarnens föräldrar och målsmän. Efter af skolbarn under ledning af folkskollärare Nils Bokader öfverlämnade ordföranden i byggnadskommittéen, förre landstingsmannen Nils Jeppsson, byggnaden åt staden och dess folkskolestyrelse.
Efter ett sångnummer af Kvartettsångsällskapet framträdde prosten E Olbers för att i egenskap af skolstyrelsens ordförande mottaga byggnaden och inviga densamma. Den högtidliga invigningsakten afslöts med afsjungandet af en psalmvers.”
Att Kyrkskolan fyllde ett stort behov visar inte minst Berättelse om Trelleborgs Folkskolor för Läsåret 1912-1913 avgiven av Folkskoleinspektören till Folkskolestyrelsen;
”Det bör framhållas att undervisningen kraftigt främjats i alla de klasser som genom Kyrkskolans tillkomstblivit befriade från den s.k. dubbelläsningen.”
I sin redogörelse skriver också folkskoleinspektören om att eleverna ”såsom ett led i undervisningen och i anslutning till lärokursen hava åtskilliga klasser gjort besök å elektricitetsverket, gasverket, ångfärjorna, Trelleborgs museum osv. och erkänner tacksamt vederbörandes beredvillighet att lämna barnen tillträde. Anbringandet av namn å växterna i Stadsparken har ock i viss mån främjat undervisningen.”
Utrota cigarettrökningen!
Mest bekymmer detta år verkar rökningen ha vållat folkskoleinspektören för denne skriver under rubriken Ordning och flit;
”Det allmänna uppförandet bland skolbarnen har på det stora hela varit gott. Att bestraffningar för varjehanda ofog ändock i flera fall nödgats vidtagas är beklagligt men har väl ej kunnat helt undvikas. Dock borde väl cigarettrökningen bland skolgossarna kunna utrotas eller åtminstone stävjas om föräldrar och barnuppfostrare ville göra gemensam sak med skolan i kampen mot detta oskick.”
Vidare berättar inspektören att barngudstjänst hållits en gång i månaden och att skolbad kunnat erbjudas var tredje vecka antingen i form av karbad eller som ryskt bad. Kläder till fattiga skolbarn bekostades dels av KFUK, dels av Tioöresföreningen. Stadsfullmäktige anslog också 500 kronor till kläder för fattiga skolbarn.
Lika mycket pengar anslog stadsfullmäktiges herrar till skolbespisningen i Kyrkskolans källare. För utspisningen stod den nybildade föreningen vars syfte var att under vintermånaderna ”då arbetsförtjänsten i många hem är ringa eller ingen, kostnadsfritt bespisa barn från sådana hem”.
Medlemsavgiften för de 306 medlemmarna var två kronor men många betalde in mycket mer än så. Också företagen i staden ville hjälpa de fattigaste barnen att få mat. I protokollet står att läsa att ”varje söckendag från tredjedag jul till och med den femte april ha över 100 barn fått fria middagar”. Totalt serverades 8 293 middagsportioner till ett genomsnittligt pris av 16 öre. Priset kunde hållas nere tack vare generösa leverantörer och damer som frivilligt åtog sig att sköta serveringen.
”Barnen ha visat ett berömvärt uppförande och synnerligen goda utlåtanden om deras tilltagandes kroppsliga och andliga vigör hava lämnats av deras lärare och lärarinnor”, avslutar inspektören.
1927-1928 var skolhälsovården i fokus. Doktor Ljunggren hade tillsammans med sina kollegor Lavesson och Björkholtz skött om skolbarnens hälsa. Doktor Ljunggren, som också kallas den svenska skolhälsovårdens fader, hade haft Kyrkskolan på sin lott. Han undersökte alla eleverna och noterade nogsamt hälsotillståndet. Bara tre procent var utan anmärkning, medan 90 procent led av tandröta! 21 procent var klena och underviktiga, nio procent bleka medan 17,8 procent var tuberkulösa. Nästan 38 procent led av ryggradskrökning och hållningsfel, nästa lika många av körtelsjukdomar, medan mer än var femte hade sjuka i svalg och gommandlar. Hela 42 procent led av engelska sjukan, klass 1, medan ytterligare 33 procent led av samma sjukdom, klass 2.
Så här kommenterar doktor Ljunggren sina patienter på Kyrkskolan:
• Om man undantager tandröta och engelska sjukan hos de nytillträdande barnen hava deras defekter minskats i jämförelse med föregående år, särskilt beträffande de klena och bleka barnen.
• Som nyaste tidens forskning visat att praktiskt taget orsaken till barnens klenhet och defekter leda sitt ursprung från en felaktig näring och bristande tillgång till frisk, rörlig luft i bostäderna, särskilt i sovrummen, så har hälsoarbetet huvudsakligen bedrivits för att få dessa skadliga förhållanden avhjälpta i hemmen.
Han tar hjälp av en dansk kollega när han missionerar om bättre tandvård.
• Faktiskt den enda vägen man har för att bevara sina tänder friska och få en god hälsa är att lämna vår numera alltför preparerade föda och övergå till enklare och naturligare, avstå från det fina vitaminfattiga brödet och övergå till groft råg- och vetebröd, istället för sötsaker och slickerier njuta av frukt och grönsaker, kraftigt bekämpa det stora missbruket av kaffe hos barnen och få dessa at i stället dricka mjölk.”
Men Doktor Ljunggren nöjer sig inte med ord, han tar till handling också. Han ser till att lärarna speciellt övervakar de klena barnen och under vårterminen får de tuberkulösa barnen och andra behövande fiskolja i skolan. De barn som har svårt att få mjölk hemma får extra tilldelning i skolan tack vare insatser från Röda Korset och Trelleborgs Husmodersförening. De klena och underviktiga barnen i småskolan har också fått var sin apelsin och två grahamsskopor varje dag under vårterminen.
• Detta har visat sig vara synnerligen gagneligt för dem och för de flesta medfört en synnerligen god viktökning. Dessa utom hava barnen erhållit högsolsbehandling.
Totalt fick 93 flickor och 74 pojkar sol under höstterminen det året, på våren 116 flickor och 102 pojkar
I många år tjänade Kyrkskolan som läroanstalt. En av de lärare som bibringade Trelleborgsbarnen nödvändiga kunskaper var Harald Lindal, som mest gjord sig känd som nertecknare av Trelleborgs historia.
Efter att skolan ersatts av nyare byggnader stod huset tomt i väntan på beslut om framtida användning eller rivning. Dock beslöt sig de styrande i staden för att renovera skolan som byggdes om till äldreboendet Tornspiran. 2011, nästan hundra år gammal, står skolan inför en nya era. Kyrkskolan har byggts om till lägenheter, två på varje våning. Sedan tidigare fanns två våningar högst uppe, med inflyttning i december 2011 fylls hela huset med bostäder. Huset ägs av Trelleborgshem som med varsam hand renoverat de gamla lektionssalarna till moderna lägenheter.

Ingrid Wall

Äldsta huset har brokig historia

Tänk om väggar kunde tala! Då hade huset i nordvästra hörnet av Gamla Torg kunnat berätta mycket om livet i Trelleborg i forna dagar. Huset, kanske stadens äldsta, har under sina nära trehundra år inrymt såväl apotek och bageri som postkontor och krog!

Det vi idag benämner Gamla Torg var i forna tider Trelleborgs centrum. Här fanns kyrkan i norr, klostret i söder och vattnet hämtades i brunnen på torget där det också hölls marknader och andra sammankomster. Kring torget har trelleborgare bott i många århundraden.

I handlingar från 1702 framgår det att det finns tomten har nummer 77 i fjärde roten. 1867 fick fastigheten beteckningen 127, 1920 ändrades detta till kvarteret Kråkvinkeln 21-22 med adress Gamla Torg 6.

1727 lät en korpral Jacob Ljungman uppföra ett hus på tomten. Vid en besiktning värderades huset till 115 dager och 28 öre i silvermynt. Johan Jacob Ljungman var född i Småland 1687 och dog i Trelleborg 1773, 86 år gammal. Han var gift två gånger, med sin andra hustru Karna fick han sju barn som levde till vuxen ålder. Ljungman var korpral vid ryttmästare Christian Fredrik Ridderskiölds kompani, sedermera Haglösa Kompani. Efter att ha lämnat militärlivet flyttade han till Trelleborg 1719 och blev skattningsman. År 1733 dömdes han för olaga brännvinshandel till 500 daler silvermynt i böter. Han överklagade domen eftersom han sade sig inte äga ens hundra daler silvermynt.

Sonen tar över
Huset vid Gamla Torg lämnade Ljungman i mitten av 1700-talet över till sonen Bengt Ljungman som hade titeln mönsterskrivare. Han sålde gården 1760 till skräddaremästare Bror Lundblad för 550 daler silvermynt. Själv flyttade Ljungman till Ystad där han blev tullinspektör.

Skräddaren Bror Lundblad bodde på gården i bara sex år, från 1760 till 1766. Han sålde gården till smedmästaren Rasmus Holmström för 900 daler silvermynt. Bror Lundblad dog i Trelleborg 1795 av bråck och ålderdomssvaghet.

Med Rasmus Holmström blev gården vid torget smedja, en verksamhet som kom att fortgå fram till 1821. Rasmus hann bo på gården i nio år innan han dog 1775. Bouppteckningen visar att smedjan bestod av bälg, städ, hammare, tänger och en slipsten till gemensamt värde av 33 daler och 16 öre. Rasmus änka Ingeborg Jönsdotter Lund gifte om sig med smedgesällen Nils Hallenborg. Ingen av barnen tog över gården som såldes några år efter Rasmus frånfälle till smedmästaren och hovslagaren Sven Michelsson Lundsten. Han var bördig från Stora Isie och bodde i gården vid torget till 1797 då han sålde den vidare till smedmästaren Lars Johan Landgren.

Denne man var född 1773 i Fru Alstad och hann med tre äktenskap under sin levnad. Han sålde gården 1821 för 1 111 riksdaler och 5 skilling banco till bagareänkan Catharina Ståhle. Hon var född i Lund och änka efter bagarmästaren Anders Ståhle. Från år 1823 hyrde hon ut huset till apotekare Knut Axel Fredrik Kjernander och dennes kollega Gustav Ulrik Hydén. Båda männen var födda i Finland. Kjernander lämnade Trelleborg 1828 för att öppna apotek i Stockholm, med Hydén dör i nervfeber 1832. Hydén arbetade också som läkare och drog antagligen på sig åkomman under ett sjukbesök. Dödsboet gick i konkurs och köptes så småningom upp av Olof Gottfreid Elfberg. Apotekare Carl Edvard Otto Svalander tog över apoteket 1837 och flyttar efter tre år en bit österut på Algatan, till den fastighet där Apoteket Svea var inrymt i tills 1970-talet.

Postkontor och krog
1840 vänds nästa blad i historien om huset vid Gamla Torg. Då tar postmästaren Gustaf Asplund över. Han var gift med Catharina Ståhles sondotter Charlotta Wilhelmina.

Nu inryms postkontor i huset, och inte nog med detta – den postala verksamheten kombineras med kägelbana och restaurang! Här ”tillhandahölls förfriskningar med rättigheter till försäljning av viner och vanliga drycker samt mat”. 1847 flyttar familjen Asplund till Sölvesborg, då säljs huset till svågern färgerifabrikören Joachim Magnus Stickler och hans hustru Helena Carolina Ståhle. Postkontoret flyttar ett stycke upp i Norregatan.

Från 1846 drev Stickler färgeri och spinnerirörelse i huset. Han var en av den tidens stora män i Trelleborg och en av grundarna till Trelleborgs Hantverksförening, stiftare till Skytts Härads sparbank och tilhörde från 1845 municipalstyrelsen i Trelleborgs köping. När han dog 1889 såldes fastigheten exekutivt, köpare var sonen Philip som dock aldrig bodde i huset. 1893 såldes gården till lantbrukaren Hans Larsson som inte heller flyttar in. Istället säljs huset till brodern bagarmästare Anders Larsson Francke för 13 500 kronor.

Många äldre trelleborgare säger fortfarande Franckeska huset om den gula byggnaden. Det är inte så konstigt med tanke på att familjen ägde huset fram till 1955. Bagare Francke var född i Glostorp 1858 och dog 1927 i Trelleborg, hans fru levde till 1939.

Fram till 1921 drevs bageriet vid torget, då flyttade Anders Francke till Flockergatan där sentida släktingar fortfarande driver bageri. När bageriet flyttade öppnade fru Francke mjölk och brödaffär i den norra längan. Sedermera flyttade denna in i tvåvåningshuset mot torget. Då blev den gamla mjölkaffären frisersalong. I lokalen mot torget har det under årens lopp varit presentaffär, bokhandelsfilial, ramverkstad och försäljning av bildelar.

Trelleborgs kommun tog över huset 1955. Sedan 2010 ägs huset av Trelleborgshem.

Ingrid Wall

Fotnot: Faktauppgifterna är delvis hämtade ur Gamla Trelleborgs årsbok 1984, ur en artikel skriven av Claes Lindahl och Gert Påhlsson ”Gamla Torg nr 6 under 300 år”.

Sjömanshemmet samlingsplats mellan hyrorna

Idag är fastigheten på Strandgatans norra sida ett av många andra bostadshus i centrala Trelleborg, men nummer 16 har en betydligt mer spännande historia än så. Huset blev 1903 Trelleborgs sjömanshus och här hade under många sjömän sin landfasta punkt.

För hundra år sedan var Trelleborg en betydande sjömansstad. Det fanns åtskilliga rederier i staden och att gå på sjön var inget ovanligt yrkesval för en ung Trelleborgspåg. Hamnen var redan då en viktig import och exporthamn och därför var behovet stort av ett sjömanshus.

Så här berättar Trelleborgs Tidningen om invigningen:

”Trelleborgs Sjömanshem invigdes i går afton, söndagen den 16 augusti, men en enkel men tilltalande fest, till hvilken åtskilliga i staden varande sjökaptener, en del sjömän, m fl intresserade voro inbjudna.

Från förfall till första parkett

Hamngatan 9, eller Ångkvarnen som byggnaden kallas i folkmun, har  mer än hundra år på nacken. Efter att ha fungerat som magasin i nära ett sekel, förvandlades huset för femton år sedan till modernt hotell, restaurang, kontor, läkar och tandläkarmottagningar och resandeterminal. Idag är det svårt att tänka sig att det  förfallna huset beboddes av möss och fåglar under många år. 

Även om huset ofta kallas för Ångkvarnen, så var själva kvarnen inte inrymd i det här huset utan låg på andra sidan Hamngatan, förbunden med magasinet med en gång.

1904 skrev Trelleborgs Ångkvarns Aktiebolag till stadsfullmäktige och önskade köpa en tomt i hamnområdet för att uppföra en magasinsbyggnad och en lastning och lossningselevator som skulle förbinda det nya magasinet med kajerna.

30 april sa stadsfullmäktige ja, och marken såldes till ett pris av tio kronor per kvadratmeter. I juni började grävningsarbetena. Byggmästare var R Helgesson som vid den här tiden byggde många andra hus i Trelleborg, bland annat Gummifabriken.

Den 22 oktober var det så dags för taklagsfest. Ångkvarnsaktiebolaget bjöd in allas sina anställda, såväl de som arbetade vid kvarnen som byggnadsarbetarna. Tillsammans 124 personer firade med taklagsgille på hotell Norden. I trädgården kunde gästerna beundra en ”av handlanden G F Pettersson förfärdigad pappcopia av den nybyggnad som gifvit anledning till festen”.

Magasinet användes i många år för lagring av spannmål. Vid en mycket genomgripande renovering revs en del av husets östra del och ett stort atrium byggdes i mitten. Från restaurangen på översta planet har betraktaren en hänförande utsikt över hamnen.

Ingrid Wall

Kocks handelshus blev kulturskola

Där flitiga barn och ungdomar idag lär sig spela gitarr – där stod förr i tiden bokhållarna vid sina pulpeter och förde räkning över inkomster och utgifter. I det som en gång var en av Trelleborgs förnämsta salonger, får dagens unga trelleborgare lära sig spela fiol.

Kockska huset vid Östergatan har en spännande historia som sträcker sig drygt 160 år tillbaka i tiden.

Redan 1768 gör den första med efternamnet Kock entré i Trelleborgs historia. Det är Carl Fredrik Kock som öppnar en handelsbod vid det som idag är Gamla Torg. Någon vidare affärsman var han dock inte och tvingades efter några år att lämna affären. Istället blev denne musikaliske man klockare i Räng och Stora Hammar.

Två av Carl Fredriks söner, Jacob Berthold och Johan Henrik, kom att ägna sig åt den merkantila banan, den senare i Simrishamn. Johan Henriks äldste son, Carl Jöran, föddes 1808 och flyttade som ung till Trelleborg. Här bodde farbrodern Jacob Berthold och här drev kusinen Carl Fideli Ajgeldinger en affär. 1825 startade Carl Jöran egen rörelse, det som sedermera blev det Kockska handelshuset. Fram till för bara något år sedan levde namnet kvar i Kocks bygghandel.

Carl Jöran startade affär i Malmö 1829, och lät sin yngre bror Johan Engelbrekt driva rörelsen i Trelleborg. På 1840-talet byggdes det hus som kom att bli både kontor och bostad åt flera generationer Kock. I huset föddes Johan Kock 1866 och här dog han 1945. Om detta minner två plattor, uppsatta vid ömse sidor om entrén 1950 i samband med Ab Joh Kocks 125-årsjubileum. Den ena är en relief av Johan Kock med texten Johan Kock 1866-1845, den andra har texten ”Trelleborgs stad har låtit utföra denna medaljong för att hedra den man som byggt upp stadens industrier till allas gagn”.

Hela området var Kock-land under många, många år. Söder om handelshuset fanns den stora brädgården, här fanns garage, lager och mycket mer. Bottenvåningen i fastigheten mot Östergatan rymde kontor, medan makarna Kock bodde på andra våningen. Trädgård hade man på andra sidan gatan.

I slutet på 1960-talet startade planeringen för Trelleborgs expansion österut. En ny stadsplan för området dömde såväl handelshuset som brädgården att bli grävskopornas rov. Fastigheten ägdes av kommunen som hyrde ut handelshuset för kontorsändamål. Huset var emellertid i dåligt skick och i stort behov av underhåll,.

Kockska stiftelserna följde noga turerna kring husets framtida öden och förklarade sig bland annat villiga att bidra ekonomiskt till den yttre renoveringen. Också från annat håll framfördes krav på att huset skulle bevaras. Så skedde också, stadsplanen ändrades något och en genomgripande renovering drogs igång. 1976 var denna avslutade och Kommunala Musikskola kunde flytta in i det gamla ärevördiga huset. Tidigare hade skolan hållit till i trånga lokaler i den näraliggande Skyttsgården, som också inrymde Trelleborgs Museum.

Idag är det liv och rörelse i Kockska huset, från arla till särla hörs musik och sång av allehanda slag. Det vackra gamla huset är till det yttre till största delen bevarat sådan det såg ut på Johan Kocks tid. Sålunda kan man än idag se ringarna där hästarna tjudrades när lantmännen kom till stan för att göra affärer!

Ingrid Wall

Palatset första femvåningshuset

Centralpalatset kallas det ibland – huset i sydöstra hörnet av korsningen Österbrogatan-Nygatan. När huset byggdes 1913 var det unikt i sitt slag, det var det första huset i staden som nådde fem våningar upp!

I maj 1913 var det takresning på huset som byggdes av byggmästarefirman E Persson. Byggnadsingenjör Albin Flygare gjorde ritningarna till ”höghuset” som ”öfverträffar andra boningshus i staden i höjd och storlek”.

Huset kom också att bjuda på en annan nyhet – här installerades tvenne hissar, de första i ett bostadshus i Trelleborg.

Under årens lopp har huset inrymt olika verksamheter. I bottenplanet fanns exempelvis biografen Roxy som vevade matinéer på söndagseftermiddagarna, till det unga Trelleborgs stora förtjusning. På det övre planen fanns under många år Hotel Standard.