Någon månad in på det nya året har vi lärt oss att skriva 2019. Låt oss få tankarna att ila ett sekel tillbaka i tiden, till 1919. Det stora kriget, det som vi sentida barn kallar Första världskriget, är just till ända, men effekterna märks inte minst i Trelleborg.Hundra år gamla tidningsartiklar talar om krigsbarn och hjälp till det svältande Wien;
”Den första kontingenten om 459 tyska och österrikiska krigsbarn anlände på lördagen den 10 maj till Trelleborg med ångfärjan Konung Gustaf V.I Trelleborg hade stora människomassor samlats å kajen och de till hamnen ledande gatorna, när färjan löpte in med Röda Korsflaggan på stormasten. Ett tusenstämmigt rop från land hälsade de små krigsbarnen. Och så stämde strax därefter dragonmusiken upp Stenhammars ”Sverige”, följdt av en del tyska hymner och sånger, rapporterar Trelleborgs Tidningen, och fortsätter;
”På färjan infunno sig omedelbart fosterföräldrarna för de barn, cirka 15 till antalet, som skola tillbringa sin sommar i Trelleborg. Af de öfriga fingo ett 170-tal öfvernatta ombord å Drottning Victoria och 100 ombord å Konung Gustaf V medan resten fortsatte med tåget till Malmö för att där öfvernatta i järnvägsvagnar.
Med ångfärjan Konung Gustaf V anlände tisdagen den 27 maj 1919 på kvällen krigsbarnskontingenten nr 2, omfattande vid pass 600 barn, till Trelleborg.
En annan uppmärksammad resenär anlände till Trelleborg i slutet av juli. Det var drottning Victoria som kom resande med fartyget som bar hennes namn. Drottningen hade blivit kvar i sitt fädernesland men var nu på väg hem till Stockholm. Så här berättar tidningen om händelsen;
”Med kungsflaggan hissad på stormasten inlöpte ångfärjan Drottning Victoria med H. M:t Drottningen ombord torsdagen den 31 juli på kvällen i härvarande hamn. Från Sassnitz hit hade färjan eskorterats av de båda svenska torpedbåtarna Vega och Vesta.
Då färjan gled in i läget mannade besättningarna å de båda i hela flaggställ ståtande torpedbåtarna reling.
Den kungliga vagnen fördes omedelbart fram till ångfärjebangården, där täta människomassor voro församlade. För att hälsa drottningen välkommen hade infunnit sig borgmästare K. von Geijer med fru, rådman T. Jungbeck, t.f. distriktschefen vid Statens Järnvägar, major E.R.L. Smitt, t.f. trafikdirektören Jaques Lagercranz med fru, cheferna vid de båda eskorterande örlogsfartygen, kaptenerna Bergman och Graf. Till drottningen öfverlämnades charmanta rosenbuketter af borgmästarinnan von Geijer och fru Lagercranz. Under uppehållet på ångfärjebangården underhöll sig drottningen lifligt med de tillstädeskomna.
Då tåget satt sig i rörelse utbragte borgmästare von Geijer ett af skallande hurrarop besvaradt lefve för Hennes Majestät.
Det var den 22 oktober 1918, drottningen for för att besöka sin moder, änkestorhertiginnan Louise af Baden i Karlsruhe. Den 9 november bröt revolutionen ut i Tyskland och den storhertliga familjen jämte drottningen af Sverige flydde till slottet Zwingenberg norr om Heidelberg. Vintern tillbragte de på grefve Robert Douglas gods Langenstein och i maj flyttade till Mainau.
Slutligen ansåg sig riksregeringen kunna garantera drottningen full säkerhet under hemresan och färden genom Tyskland anträddes under de mest betryggande former.
Även om krigets härjningar gått trelleborgarna förbi rent bokstavligt, så hade en värld i brand blivit konkret också i Sveriges sydligaste stad. Kanske var det av egen erfarenhet av tomma skafferi och knorrande magar som gjorde att stadens innevånare generöst hjälpte Wienborna med livsmedel. Över 18 000 kronor samlades in, jämte kläder och skor. Lokalavdelningen av Röda Korset i Trelleborg fick uppdraget att ta hand om alla hjälpsändningar från hela landet. En speciell expedition inrättades för ändamålet i den tidigare Brödbyråns lokaler på Algatan.
”Fredagen den 12 december 1919 öfverfördes från Trelleborg med ångfärjan till Sassnitz den första stora lifsmedelssändningen till Wien. Inalles afgingo 36 järnvägsvagnar, lastade med lifsmedel, kläder och förnödenshetsartiklar af olika slag,” berättar de gulnade tidningssidorna.
Ingrid Wall