Blott Sverige svenska äpplen har brukar man säga. Att slå vakt om dessa var en angelägenhet i Trelleborg redan förmer än 90 år år sedan. Då fick nämligen stadsfullmäktige ta ställning till ett förbud av försäljning av utländsk frukt på torget i Trelleborg.

Bakgrunden var en skrivelse från Sveriges Pomologiska förening till Stadsfullmäktige i Trälleborg i februari 1927.

”Under de senaste åren har det blivit allt mera vanligt att på allmänna salutorg icke endast svenska, utan även utländska varor, framförallt trädgårdsprodukter, börjat försäljas. I ett stort antal av de av Sveriges pomologiska förening från landets trädgårdskonsulenter och större fruktodlare under år 1926 infordrade rapporter angående fruktmarknaden, har detta förhållande påpekats.

Då torgen i första hand äro avsedda för försäljning av inom närmaste ort producerade varor och då varje samhälle äger ett sådant antal frukt-, grönsaks- och livsmedelsbutiker, att konsumenterna därstädes utan ringaste svårigheter torde kunna erhålla importerade varor, måste salubjudandet av importvaror på torgen betraktas såsom i hög grad överflödig.

Enär utländska trädgårdsprodukter till utseendet ofta förete så stora likheter med inhemska, att det blott med svårighet låter sig göra att skilja dem åt, och då det förstnämnda icke sällan betinga ett lägre pris än det senare, faller konsumenten lätt för frestelsen att köpa den billigare varan utan att göra sig underrättad om dess produktionsort. Vore inhemska och utländska trädgårdsprodukter i kvalitativt hänseende jämställda vore intet att erinra om ovannämnda försäljningssätt. Att en lång transport, särskilt beträffande grönsaker såsom sallad, spenat, gurkor m.m. betydligt försämrar varans kvalitet torde icke närmare behöva påpekas. Vad däremot förtjänar att framhållas är att sådana produkter som vuxit i våra växthus och drivbänkar, tack vare där rådande växtbetingelser, äro betydligt mera spröda, saftiga och näringsrika än växter odlade på kalljord i varmare klimat. Vad särskilt frukten beträffar är det ett allmänt känt förhållande, att utländsk frukt, i främsta rummet äpplen, har betydligt tjockare skal och icke tillnärmelsevis samma arom som inhemska äpplen.

Härav torde inses att torgförande av till det yttre med de svenska varorna överensstämmande billigare importvaror, ställer de inhemska produkterna i en fullständigt felaktig dager. Detta förhållande måste till icke ringa del betraktas som illojal konkurrens, vilken skadar produktionen av goda inhemska varor och bidrager till minskade möjligheter att till billiga priser erhålla sådan.

Enär butiksägaren har en mera fast kundkrets, gentemot vilken han känner ett visst ansvar, är det för denne en nödvändighet att erkänna en varas högre eller lägre kvalitet, icke så med månglaren. Då dessutom försäljning av utländska trädgårdsprodukter blott i butiker medför försäljningens överflyttande på solidare skatteobjekt, torde förbud mot försäljning av utländska varor på torgen uteslutande få betraktas som en fördel för samhället.”

I Stockholm hade man redan 1922 infört en regel förbjöd försäljning av utländsk frukt på torgen. Någon olägenhet har detta icke medfört, menade Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse.

Handlarna i Trelleborg, organiserade i Trelleborgs Specerihandlares förening, var helt på samma linje som Pomologiska föreningen. ”Att enligt vår mening, torghandels egentliga uppgift är att bereda avsättningsmöjligheter för producenterna af landtmannaprodukter, trädgårdsalster mm af egen produktion eller förädling, men att däremot handeln med importerade varor, såsom utländsk frukt, färsk ell torkad, bör förbehållas stadens egna skattebetalande affärsmän och begränsas till butikerna. Att stadens fasta affärsmän med hänsyn till sin kundkrets och sina affärers anseende gifva köparna större trygghet att icke erhålla tillfälliga realisationsvaror utan att deras kvalitet och svenska eller utländska ursprung påvisas.

Att butikernas stora antal och konkurrens sinsemellan torde vara tillräcklig garanti för att allmänheten icke kommer att härigenom betala några högre priser.”

Hur det gick? Stadsfullmäktiges beredningsutskott funderade en tid innan man hänsköt frågan till magistraten. Ett drygt decennium senare löste sig frågan av sig själv när andra världskriget bröt ut och gränserna stängdes. Då kom det ingen utländsk frukt på trelleborgarnas bord.