När färjeportalen invigs nästa fredag har det gått 112 år sedan trelleborgarna för första gången kunde imponeras av det bevingade hjulet. I ur och skur och genom två världskrig har det stora byggnadsverket sett generationer av färjor komma och gå. Numera har portalen gjort sitt men den kommer också framöver att minna om Trelleborg som Porten mot Kontinenten.

Färjeportalen är omhuldad av trelleborgarna. Den och dess systerportal har i mer än ett sekel varit förknippad med Trelleborg som sjöfartsstad. Därför är det många som är glada över att portalen nu restaurerats och fått en framträdande plats. Föreningen Gamla Trelleborgs historienestor Eric Sandell förde tidigt frågan på tal. Föreningen har fortsatt Erics strävan och nu är vi framme vid målsnöret, portalen kommer att får en framträdande plats i centrala Trelleborg.

Den sjätte juli 1909 var Trelleborg smyckat till fest. Flaggor smattrade i försommarbrisen, en blomsterprydd hederstribun hade byggts i hamnen, på redden låg svenska och tyska örlogsfartyg. Trelleborgarna gick man ur huse, iklädda sina finaste gåbortskostymer och -klänningar. Aldrig förr hade Trelleborg fått glänsa på det här viset – såväl den svenske kung Gustav V som den tyske kejsaren Wilhelm var på besök!

Anledningen var invigningen av tågfärjeleden mellan Trelleborg och Sassnitz. Efter tolv års trafik med postångare var tiden nu mogen för ångfärjor. Tre stycken var klara till premiären, svenska Drottning Victoria och tyska Deutschland och Preussen.

s/s Drottning Victoria gick av stapeln den 21 februari 1909 på Swan, Hunter & Wigham Richardson i Newcastle. Hon hade byggnadsnummer 802, och ingen möda hade sparats för att göra fartyget elegant. Det sägs att delar av ritningarna användes också vid bygget av den olycksaliga Titanic några år senare …

Drottningen, som hon kom att kallas under hela sin tid, var 113,33 meter lång, 16,24 meter bred och hade ett djupgående på 5,18 meter. Hon drevs med två ångmaskiner som gav henne en fart av sexton knop. Drottningen hade två spår om totalt 165 meters spårlängd, vilket rymde mellan sexton och arton järnvägsvagnar.

Passagerarkapaciteten var imponerande – 975 personer. Hon ägdes av Statens Järnvägar och hade Trelleborg som hemmahamn.

Som första fartyg på den nya linjen kom Drottning Victoria i reguljär trafik den sjunde juli. Hon blev snabbt uppskattad, inte minst av de många utflyktsresenärer som var nyfikna på Rügen respektive Skåne.

När första världskriget bröt ut togs Drottningen ur trafik och seglade till Stockholm. Redan den 26 september var hon emellertid tillbaka i Trelleborg och återupptog trafiken till Sassnitz. Under hela kriget upprätthöll Drottningen förbindelsen mellan Trelleborg och Sassnitz, medan de tyska färjorna från tid till annan användes för tjänst inom marinen.

Den 12 april 1917 reste en sedermera världsberömd man med Drottningen. Det var Vladimir Iljitj Lenin som på tyska (!) statens bekostnad reste hem för att delta i revolutionen i sitt hemland. Det sägs att han köpte ett par nya byxor i Kleins varuhus under uppehållet i Trelleborg.

Under krigsåren utväxlades tiotusentals krigsfångar via Trelleborg. En del av dessa transporterades på Drottningen och de andra tågfärjorna. Alla var de märkta av kriget, en del fysiskt, andra psykiskt. Några överlevde inte transporten utan ligger begravda på Norra kyrkogården. 1929 restes Axel Ebbes minnesmärke ”Längtan blev deras arvedel” över deras gravplatser.

Drottning på Drottningen

Året efter krigsslutet kom stora mängder krigsbarn till Trelleborg. Barnen hämtades från Berlin och åkte med tåg via Trelleborg till fosterhem i Sverige och Norge. I juli kom färjans namne resandes från Tyskland. Drottning Victoria hade tillbringat nio månader i Tyskland hos sin mor änkestorhertiginnan Louise av Baden. Den dagen kom Drottningen eskorterad av de svenska torpedbåtarna Vega och Vesta.

Under krigsåren klarade sig Drottningen undan minor och andra faror, men på 1920-talet kom prövningarna slag i slag. 1926 kolliderade fartyget med danska Dronning Dagmar, i januari tre år senare råkade hon ut för hårt väder. Då slet sig järnvägsvagnarna från sina förankringar och det var bara tack vare heroiska insatser från besättningen som faran kunde avhjälpas.

En månad senare var isläget så besvärligt att trafiken fick ställas in. 1937 fick Drottningen assistera tyska Preussen som frusit fast i isen.

Den första september 1939 invaderade Tyskland Polen och andra världskriget var ett faktum. Två dagar senare gick Drottningen mot Stockholm och Finnboda varv för att utrustas till minläggare. Hon fick temporärt byta namn till ”H M Hjälpkryssare Nr 3” och beväpnades med bl.a. tre 120 mm kanoner modell 1894 och 450 minor modell 14.

I mitten av oktober var arbetet färdigt och Drottningen kommenderades ut i Kustflottan. Ett enda uppdrag fick hon utföra – att lägga minor på Ålandsleden den 6 december.

Drottningen behövdes på sin plats i Östersjötrafiken och redan den 8 januari var hon åter i Trelleborg. I Sassnitz hade det samlats svenska järnvägsvagnar som måste hem. Skeppet avrustades och återgick i färjedrift även om hon behöll sin status som krigsfartyg. I februari samma år frös hon in i packisen utanför Arcona tillsammans med isbrytande färjan Starke. När provianten tagit slut, flögs mat och andra förnödenheter ut till fartyget!

I juni 1942 inställdes den civila passagerartrafiken på Kungsleden. I maj 1944 kolliderade Drottningen utanför Arcona med den finska ångaren Pollux. Efter varvsbesök var hon åter i trafik i juli. I september inställdes trafiken helt. I juni 1945 fick SJ åter rådighet över sin färja – kriget var till ända.

Polska hamnar

I november samma år började Drottningen trafikera Gdansk i Polen. Detta sedan de polska statsbanorna hyrt 1 300 järnvägsvagnar som skulle fraktas över Östersjön. Mellan april 1946 och februari 1948 gick Drottningen i linjetrafik mellan Trelleborg och Gdynia, Sassnitz hade varit stängd för trafik ända sedan krigsslutet. I februari 1948 flyttades trafiken till Swinoujscie, eller som hamnen då hette, Odraport.

Reparationerna i östra Tyskland fortskred och i mars 1948 var Rügendamm provisoriskt återuppbyggd vilket gjorde att trafiken på Sassnitz kunde återupptas.

I maj 1952 gick Drottningen på grund i hårt väder utanför Sassnitz hamn. Trots att såväl Starke som Kungen kom till hennes hjälp gick det inte att dra fartyget flott. Först när de tre bogserbåtarna Harald, Hermes och Karl tog i med gemensamma krafter gled hon av grundet. I samband med det följande varvsbesöket byggdes maskinerna om och Drottningen fick en ny och modernare skorsten. I november samma år gjorde hon en provtur till Travemünde och sommaren därpå började hon gå i trafik på den västtyska Östersjöhamnen. Fram till 1964 trafikerade hon rutten sommartid, under vintern fanns ingen trafik från Sverige. Under vinterhalvåren seglade Drottningen tidvis mellan Malmö och Köpenhamns frihamn.

Från 1954 blev Sassnitz återigen målet för färjetrafiken sedan hamnen åter öppnats för kommersiell trafik. I februari frös hon ånyo fast i isen och det krävdes assistans från statsisbrytaren Thule för att hon skulle komma loss igen.

1958 sattes nya Trelleborg i trafik och Drottningen gick i delpension, hon fick status som reservfärja och lades upp i Trelleborg. Den 16 december 1967 gjorde hon sin sista resa mellan Malmö och Köpenhamn. Den 4 oktober 1968 köptes det stolta fartyget av Persöner Materialhantering i Ystad och fjorton dagar senare gjorde hon sin sista tur – från Trelleborg till Ystad där hon höggs upp. Hennes sorti följdes av många trelleborgare – Drottningen hade och har än idag en alldeles speciell plats i trelleborgarnas hjärtan. Så var hon också enastående, både till sitt yttre och inre. Bara det faktum att hon var i trafik i 59 år gör Drottningen till ett unikum.

Ingrid Wall

 

Bilderna från Trelleborgs hamn