I helgen har Internationella toalettdagen firats över hela världen. Trots att vi skriver 2016 saknar en mycket stor del av världens befolkning tillgång till basal hygien. Också i Sverige och Trelleborg har frågan var aktuell. Det är inte ens 100 år sedan staden fick sin första offentliga toalett.

Nöden har som bekant ingen lag, och då är det en befrielse att ha nära till en bekvämlighetsinrättning. I Trelleborg har vi dylika bland annat på Stortorget, i byggnaden som i folkmun gick under benämningen Dassakiosken. Den första toaletten som byggdes på torget var en segsliten historia i det kommunala beslutsmaskineriet. Frågan väcktes 1915, men först 1921 fattades beslut att bygga stadens första offentliga wc!

De gamla protokollsböckerna berättar historian om de omdebatterade brusfåtöljerna. I juli 1915 hade frågan om lämpligheten och behovet av en bekvämlighetsinrättning i Stadsparken kommit så långt som till beslut. Så här lyder det:

”Att låta uppföra i stadsparken en dylik inrättning får såväl män som kvinnor, att låta inrätta minst tre kabinett i hvarje afdelning jämte urinoar i manliga afdelningen, att låta placera inrättningen i stadsparkens södra hörn invid vägen till Trelleborgs Öfre station, och att uppdraga åt herr ordföranden anmoda arkitekt Ewe i Malmö uppgöra en billig skiss till sådan bekvämlighetsinrättning.”

Så skedde också, skissen förevisades drätselkammaren i november 1916. Denna befanns vara utmärkt men nu kom idén upp att komplettera byggnaden med ett redskapshus för ”att sedermera, då så ansågs behöfligt och lämpligt, låta inreda detsamma”.

Ordföranden fick i uppdrag att ordna fram en ny ritning. Denna låg klar till sammanträdet i februari 1917. drätselkammaren godkände förslaget men med anledning av de rådande tiderna – första världskriget härjade och senare samma år skulle det genomföras hungerdemonstration också i Trelleborg – beslöt man att låta frågan vila.

Kvinnorna tryckte på
I april 1921 sände socialdemokratiska kvinnoklubben en skrivelse till drätselkammaren och påminde om de ofullbordade toaletterna. De gamla ritningarna dammades av, och en kostnadsberäkning gjordes av stadsingenjör Abdon. Ett mindre alternativ skulle belöpa sig till ett pris av 14 100 kr, en lite större byggnad till 18 400 kr. Med ett hårt tag om stadens finanser beslöt man sig för det mindre alternativet. I september var tiden mogen att ånyo diskutera avträdesfrågan, nu skulle lokaliseringen avgöras. Det fanns ett par alternativ – i stadsparkens nordvästra del vid vägen upp till Trelleborg Övre station eller i södra delen väster om Centralskolans lekplan. Den ekonomiska frågan kom upp igen, även om man 1917 reserverat 5 700 kronor så var 14 100 kronor ”likväl under rådande ekonomiska förhållanden allt för betydande för samhället”.

Ärendet bordlades igen. I oktober stod det återigen på dagordningen, nu med ytterligare ett förslag till placering – i stadsparken vid Stortorgets östra sida. Nu visade det sig att de dåliga tiderna fått priserna på trä, sten och järn att sjunka – att bygga toaletthuset skulle stanna vid en kostnad på 12.500 kr. Så här skrev stadsingenjören i sin beskrivning:

”Byggnadens grundyta upptager 5mx7m, eller 35 kvm, och innehåller förutom en mindre pissoir å 1,5 x 3,0 m eller 4,5 kvm, ett vaktrum å 2, 0x2, 75 m eller 5,5 kvm, och ett mindre utrymme för trädgårdsredskap under trappan till vindsplanet, tv pst W.C-afdelningar, en för kvinnor och en för män, den förra med tre och den senare med två platser. Pissoiren tjänstgör dessutom som genomgång till den manliga afdelningen, hvilket kan anses vara en olägenhet, men som betingats af tanken på minsta möjliga byggnadskostnad. Vindsplanet som har en yta av 3,0 x 7 m eller 21 kvm, är afsedt till förvaringsplats för växter o.d. till parkens behof. Alla utrymmen äro tagna i minsta laget och antalet W. C.platser kan skäligen icke reduceras. Att inreda någon som hälst bostad, om ock blott på ett rum och kök, är omöjligt. Några förenklingar i planen torde sålunda icke kunna realiseras.”

Också antalet tvättställ diskuterades – kunde man spara en krona eller två här? Emellertid kom man fram till att besparingen skulle bli så ringa att det inte fick någon betydelse.

Kläs med klängväxter
När det gällde placeringen så vann argumentet för östra delen av Stortorget:

”Byggnaden bör förläggas i närheten af Stortorget, och att någon annan plats än någonstädes i parken icke för närvarande är tillfinnandes. Så är nog äfven förhållandet, åtminstone har undertecknad efter undersökning såväl å kartor som å marken ej heller kunnat uppleta någon annan lämpligare belägenhet för denna första inrättning af detta slag i stadens centralare delar. Däremot kan man ju ha olika uppfattning om, hvar den bäst bör förläggas inom parkens område. Mot platsen i det nordvästra hörnet kan rättvisligen göras den invändningen att den ligger för nära järnvägsstationens där en inrättning av liknande slag måste finnas, och att den nu å denna plats befintliga pissoiren, som har ett godt läge, måste förflyttas, vidare att afståndet till de centrala delarna blefve väl långt: mot platsen vid torgets östra sida, att den skulle ligga väl undanskymd, med andra ord ur stråkvägen, och att afloppsledning i gata dit saknas: mot det sista förslaget att det ligger i och för nära grannskap med skolgården. Genom en förflyttning något åt väster vinnes afsevärd fördel i sistberörda afseende, och då byggnaden indragen från gatulinjen en meter, omedelbart efter uppförandet bör förses med lämplig klängväxt, torde densamma, lätt tillgänglig som den är, här funnit sin rätta plats.”

Utöver kostnaderna för byggnaden skulle varje år tillkomma utgiften för toalettvakten med 1 200 kronor. Uppvärmningen beräknades till 300 kronor årligen, men den kostnaden skulle täckas av de intäkter som nödiga kunder betalade.

När den segslitna frågan slutligen fick sitt avgörande och den första spolningen skedde på bekvämlighetsinrättningen, förtäljer inte protokollsböckerna. Eftersom det tog sex år att besluta om byggandet kanske det tog sin tid innan spaden kom i marken också.

Ingrid Wall